Jag tror att så gott alla har haft den där speciella vännen/pojk- eller flickvännen som man alltid kunnat dela varenda minsta detalj med. H*n där som alltid lyckats få fram ett leende när ingen annan kunnat och som helt villkorslöst alltid funnits vid ens sida.
Det är alltid de människorna vi på något sätt lyckas ta för givna och omedvetet behandla på ett riktigt dåligt sätt. Vi jagar sakta men säkert bort just den där speciella  personen som sätter färg på ens vardag och utan att inse det så tappar man långsamt kontakten.
Tills den där dagen kommer, då man faktiskt inser vad som har hänt. Man börjar gå tillbaka de senaste månaderna i hjärnan utan att komma på anledningen varför det har blivit som det blivit. Ibland är det försent och ibland inte. Kommer man försent så börjar man inse sina misstag och ångern sätter igång. Men har man tur och kommer innan man har missat sin chans och undviker frågan ''Vart gick det fel?'' så är det lätt att man lätt faller tillbaka i samma mönster som innan och andra gången är det inte lika säkert att man har lika tur.



Det jag vill ha sagt är väl egentligen att vi måste öppna våra ögon och inte låta just de där speciella personerna tas för givet utan ge dem den uppmärksamheten och det stödet som de ger oss. Att ta någon för givet är så himla lätt gjort och det händer hela tiden. Men inser man det i tid så kan man reparera skadan som uppstått och ta sig upp igen.
Vi är trots allt inte mer än människor och sällskapssjuka sådana. Så ta vara på de fantastiska människorna du har omkring dig, behandla dem väl och se till att stå för dina misstag. Att ha någon som man vet att man kan lita på 24/7 är något så värdefullt och borde uppskattas mer än vad det görs idag.